En fördel med att vara pappledig, förutom att man får umgås med en av världens lustigaste människor är att man får tid att tänka, alltså på riktigt…

Att sitta vid köksbordet och dricka kaffe en 1:a September kl 08.27 och känna att ingen förväntar sig att jag ska vara någon annan stans än just där jag är, den känslan är riktigt skön.

Igår var det sista chansen att fiska i Svärdsjövattendragen, åtminstone de delarna som hanteras av fiskevårdsområden, klubbarna kör på som vanligt eller som vi i Borgärdet tar ett uppehåll och låter Öringen sköta sitt ostört för att åter öppna senare mot vintern och då endast från land.

När det så är sista chansen att få blöta flugorna så blir man ivrig och förväntansfull, det binds upp nya varianter av gamla trotjänare som man hoppas ska ha det där alldeles lilla extra, det som gör att även den där gamla silverryggen på över kilot ska lockas till en inspektion.

Då jag som sagt är hemma och har ansvar för nästa generation så blir man iaf lite låst, man kan inte bara greppa spöt och sticka… så jag inväntade sambon för att överlämna en mycket övertrött lite kille som skrattade åt precis allt och hetsade iväg mot Svärdsjö.

Väl framme så ser proceduren ut som brukligt, inspektion ovan ytan om det kläcker nått man bör ta i akt, om det vakar etc… nog var det kläckningar allt, en rackarns massa Baetis i riktigt små storlekar och undra på fan om inte ”satans påfund” Caenis var i luften !

DSC_0720

Flugvalet var halv enkelt tyckte jag, en ”peeping caddis” som ankare en frilevande nattsländelarv på det och en liten Beatisnymf/kläckare som avslutning.

Tro fan att de gick på skit !

De var knappt nått intresse, flugbyte och ett precis lika skituselt resultat för det… Jag hade dock en lite finare Harr med in till håven när jag bytt uppställning en 5è gång men den lirkade ur kroken innan håvning så den räknas knappt.

Så vad gör man när det är uselt på ett ställe, det är sista dagen och det börjar skymma, jo man tar sugkopparna och smäller på de på bilen men hoppar dock över detaljen med att blöta sugytan.

Hoppar in i bilen och stressar upp mot Tänger, precis när jag kommit in i byn och är nästan på krönet ner mot campingen så lossnar den främre hållaren… spöt snor runt och försvinner, iaf halva =/

DSC_0740

Den andra halvan sitter kvar i den övre hållaren  och mitt 5 delade nymfspö har nu blivit nergraderat till en 7 delad prydnad, första tanken när jag ser spöt är inte en massa svordomar eller sorg över att spöt gått av, nej första tanken är ”nu behöver jag ju inte fundera på vilket spö jag ska använda i fortsättningen”.

Tror nästan man kan säga att det är ett bevis för att jag inte fäster mig vid materiella saker, alla prylar går att ersätta men inte levande ting och de håller jag som tur är mycket högt =)

DSC_0752

För att summera fisket behöver jag inte många rader, det var närapå mörkt när jag kom fram, det i kombination med ett riktigt högt vatten gjorde intresset för att gå upp till ”övre” forsen riktigt låg så jag provade lite i djuphålan nedanför vägbron med det ynka resultatet av en dragning i tafsen =/  Som plåster på något slags sår så fick jag en bedårande solnedgång som fond att svinga spöt mot…

DSC_0744

Med risk för att se ut som en torrflugepuritan så drog jag fram pipan, slog mig ned i strandgräset där den packades med omsorg på vilket en stunds mediterande fick bli mitt sista bidrag till Tänger, allt medans solen och ljuset sakta försvann.

När jag sedan sitter i bilen var det alldeles kolmörkt och hemfärden blev vacker med svepande dimstråk och en blålilaorange skärva bakom bergen uppåt Dådran.

Nu idag, den andra dagen i den första höstmånaden känner man verkligen att  det blivit höst… det slog om tamejtusan på dagen, 31á var varm och behaglig och den 1á kall blåsig och av ett helt annat slag.

Att nu sitta och drömma sig bort till forsbrus längre norrut känns lite fåfängt, hur är vädret i höjd med Grövelsjön den 25é September egentligen ?

Aja, bara att packa med ”Ryssmössan” och underställ så ska det nog reda sig 😉

 

Skitfiske…